sannaskitchenstories.blogg.se

 

 

På den där förskolan. I storbarnsgruppen går en pojke. En pojke som jag sen dag ett förstod skulle bli problem. Japp. Jag håller mig a jour med hur det går för stora L på förskolan. Och har följt hela händelseförloppet. Den här ungen som är 4-5 år har gått på stora L sedan hans första dag på förskolan. Han började med ett varmt välkomnande genom att stänga in honom på toaletten. Med lampan släckt. Stora L är inte ens 2 år gammal. Inte för att det bör ha någon betydelse. Men en 4 åring förstår när ett barn är litet. Typ nästan bebis. T. om dottern förstår när det är någon som är mindre. Att man måste vara lite försiktigare. Sen att det är som en levande docka för henne är en annan femma.

 

En dag förklarade 4 åringen tydligt och kaxigt för stora L's pappa att han är VIP.  V I P . Att han styr på dagis. Förlåt förskolan. Inte något roligt litet skämt a la baby bossen som man skulle kunna skratta lite roat åt. Nej, nej. Ungen hade borrat in sina ögon i Stora L's pappa och högtidligt deklarerat vem det är som styr den där verksamheten. Stora L's pappa är en väldigt pedagogisk sådan och förklarade om man är en sån som styr så är det viktigt att man är snäll. Jag beundrar stora L's pappa. Jag hade nog gapat. Eller stampat ungjäveln på foten då ingen såg. Men sånt bör man inte säga. Högt.

 

Det är ganska komiskt hur ens synsätt förändras när man får barn. Innan dottern så var en av mina stora fobier snoriga dagisbarn. Ni vet dagisbarn med snoret rinnande ned till knävecken. Nu ljuger jag. Det är det fortfarande. Jag har bara utökat min toleransförmåga för min unge. Och mina vänners. Att vara personligt och känslomässigt engagerad i ett barn ändrar lite på hur man ser på situationer. Dock så fixar jag inte snoret. Alls. Då blir det en hel toalettrulle att torka bort snoret med. Och försöka att inte kräkas. Det går förundrans värt bra med sin egna avkomma. Men om det är ett barn på öppna förskolan eller nåt lekland. Då är jag den mamman som hulkar bakom tröjärmen och som vägrar låta dottern leka i bollhavet och lurar bort henne för att åka rutschkanan borta hos de stora barnens lekområde. Det är avsevärt mycket mindre snor bland äldre barn. 

 

Innan dottern så kunde även jag vara den som tittade på andra föräldrar som åt upp deras barns slabbiga rester med avsmak. Bananer, mackor, ja vad som helst egentligen.  Slabbiga rester som ungen haft i munnen. Och så sitter man där själv och får ungens klibbiga majskrok som hon själv inte vill ha och som man stoppar i munnen för att man inte pallar gå runt och hålla i något kletigt. För att soptunnan är för långt bort. Eller att man sitter bak i bilen. Eller för att man vet att om man i den situationen förflyttar sig så kommer det vara slutet på den lugna stunden som man fått ha. 

 

Hur många gånger har jag inte sett sambon sitta och äta upp dotterns rester som hon lämnat kvar? Det vill säga det som fortfarande ligger kvar på tallriken och inte på golvet. Någon gräns måste ju ändå finnas. Men ändå. Sambon den största motståndaren för slabbig rester. "Synd att slänga" har han sagt. Som om vi inte äger några matlådor. 

 

Det blev dock inte mycket rester efter dagens middag. Idag är det Veggi wednesday och då blev det min version av tabbouleh, grönsaksbollar från Findus med en jätte god vitlöksdipp till. Till och med dottern skippade att sula tallriken i golvet idag. 

 

Du behöver : (4 portioner)

 

1 1/2 dl bulgur

3- 4 tomater

En stor röd lök

1/2 paket frusen persilja

Saft från en halv citron

En skvätt olivolja 

Salt och peppar efter smak och tycke. 

 

1 liten burk lätt créme fraiche 

2 vitlöksklyftor

Salt och peppar 

 

1 paket grönsaksbollar från Findus. Eller gör egna! Det hade jag gjort om jag haft alla ingredienser hemma. 

 

Sätt ugnen på 225 grader

 

Häll upp grönsaksbollarna i en ugnsfast form. Ställ åt sidan tills ugnen är varm. 

 

Koka bulguren enligt anvisning på paketen . Jag kokade 2 portioner då det räcker gott och väl till 4 personer i en tabbouleh. Du behöver då bara 1 1/2 dl bulgur och 3 dl vatten. 

 

Medan bulguren kokar så laddar du på att göra vitlöksdippen så att den får dra sig lite innan serveringen . Häll upp en liten burk créme fraiche i en skål. Pressa ned 2 vitlöksklyftor. Salta och peppra efter smak och tycke.

Ställ in i kylen.

 

Sätt in grönsaksbollarna i ugnen.

 

Om du har en matberedare, använd den. Annars finhackar du löken och tomaterna. Blanda i en skål. Häll ned ett halvt paket med frusen persilja. Du kan självklart finhacka färsk persilja om du vill det. Ni som har läst

min blogg ett tag vet som sagt att jag aldrig har färska örter hemma. För de hinner dö innan jag får för mig att tillaga dem. Sedan tycker jag faktiskt att det blir godare med frusen persilja. Smaken blir inte lika torr och sträv. Som om bladen liksom fastnar i hela munnen. Och halsen. Men det kanske bara är jag?

 

När bulguren svalnat så blandar du i den med salladen. Häll i en skvätt olivolja, pressa ned en halv citron. Salta och peppra efter smak och tycke. 

 

Inte svårare än så! Och klart på  mindre än 20 minuter. Och lagom till att grönsaksbollarna är klara.

 

Glöm inte att servera med vitlöksdippen.