sannaskitchenstories.blogg.se

Jag la upp den här bilden på instagram nyss:

Verkligheten såg ut så här:

Och så här:

Jag förskönade med andra ord skiten ur instagram.  Inte ens filter räckte för att göra dessa foton instagramvärdiga. Inte för ett mat- eller bakkonto i alla fall. För vem blir sugen, hungrig och inspirirerad av dessa foton liksom?

Och ja, ni kan ju gissa 3 gånger vems frukost som är vems.  Ledtråd, min spilldes 3 gånger innan jag nådde köksbordet och halsades till sista droppen innan min röv nådde stolen. 

Idag är det fredag. Äntligen fredag. Även om man nu borde ha sommarlovskänslor så har jag allt annat än lovkänslor. Sommarkänslor ja.  Lov. Vila. Semester? Not so much. Kan bero på att sambon varit på andra sidan landet och tjänsterest sig lite. Och jag haft marktjänst här hemma. Med en småsjuk dotter som klättrat på väggarna här i lägenheten. Det här med att bara ha lugna lekar för att inte anstränga sig för mycket fungerar inte alltför bra med min unge. Ni vet uttrycket "when life gives you lemons, make lemonade" ? Inte? Jo, såklart ni vet. Well. Ge min unge kritor. Och få konstverk. På väggen. Möbler. Leksaker. Dotterns docka baby, som hon förövrigt själv döpt, har lila hår as we speak. Eller ja, den plastiga lilla flinten har fått sig lite lila stripiga slingor. Det tyckte hon var en bra idé. Dottern alltså. Hennes katt heter för övrigt mjau mjau. Hennes andra docka heter just docka. Smart unge det där. Och bekvämt.  Det handlar om att göra det enkelt för sig. Så man aldrig glömmer bort vad som är vad liksom. 

På den första oförskönade fotot kan man även smått se in dotterns rum. Med andra ord få en liten målande inblick i mitt liv. Kaos. Och då har jag städat 2 gånger. Sen i morse alltså. 

Idag ska vi till landet. Som jag längtat. Alla 5 vardagar sen vi åkte därifrån. Landet är the shit! Dottern får springa runt barfota. Jag får springa barfota. Det finns en hängmatta som jag aldrig har tid att hänga i. Men den finns där. Och bara det känns lyxigt.  Hon får springa runt i trädgården. Vi kan spontanbada vid bryggan.  Läs; jag plågar mig i en kvart innan jag äntligen förmår mig att dyka ned i pölen till vår insjö. Sprattlar omkring där för att undvika dyig botten och för att snabbt vänja mig vid temperaturen som förvisso är runt 22 grader. Bara för att dottern sen står vid stegen och försöka vrida huvud nekande i den gigantiska flytvästen som har hennes lilla huvud i ett rakt och stadigt grepp. "Nej mamma". "Nej." Och där försöker jag hålla mig flytande i dypölen. Med sjögräs i håret. Och dy på ena tån som råkat nudda botten. Och tänker. Inte så glada tankar. Allt man gör för dig unge! Och jag lovar att sambon hade a l d r i g doppat ens vaderna  vid bryggan. Vilket det för övrigt är det enda han hade kunnat doppa. För så grunt är det. Så mycket har vattennivån sjunkit i år. Det är fan lite läskigt. Men jävligt bra. Om ryssen kommer alltså. Inga stora krigsfartyg som kan ta sig in till vår insjö. Inga mindre krigsbåtar heller för den delen. Möjligtvis en jolle om dem har det. Men det har dem väl inte?

Springa från insekter görs också. Morfars särbo Ninna, som dottern kallar henne, springer från getingar. Så dottern springer också. Från allt. Myggor, flugor. Getingar. Myror. Det  finns gott om insekter på landet liksom. Och inte så mycket för att hon är så rädd. Utan för att hon älskar Ninna. Och vill vara som henne. Så hon springer mest hela tiden. Allt är mylor. Eller horlor. Ja. Ni hörde rätt. Hon har lärt sig två nya ord. Myror och humlor. Varav det låter som hon springer runt och ropar "horor" efter varenda humla.  Vi har mycket humlor på landet.

 Det är nu man ska vara vuxen och pedagogisk. Prata tydligare. Säga H u m llllll aaaa. Jag vek mig dubbelt och asgarvade. Då. Som den omogna morsan jag är. Var.  Fast ska vi klanka på min omogenhet så är sambon inte mycket bättre han. Han välkomnades hem igår kväll med att jag drog ut nappen ur dotterns snoriga och dreggliga mun och frågade om hon berättat för pappa om humlan. Okej. Det kanske var lite omoget. Av mig. Men jag var tvungen att visa honom. Och vad han missat liksom. Hoolraa utbrast hon glatt. Och täppt. Varpå sambons ögon nästan ploppade ur skallen på honom och gapade i förvåning. I nästa sekund tryckte han upp mobilen i ansiktet på na och bad henne säga humla. Sisådär 43 gånger.  Och skickade sedan klippet till samtliga chattrutor i

Messenger. Typ. 

Vi har talpedagogik idag. Hummmllllaaaa. Vi ska artikulera alla bokstäver korrekt. Nog för att man garvade första gångerna. Men jag kommer inte skratta när hon utbrister det inne på ica. Eller i parken. Eller bland alla andra småbarnsmorsor i vårt område.  Eller på  förskolan i höst heller för den delen. Och ordet hora är inget som jag står för. Pus.. girl power! Jag är nog lite för Pk för det 🙄😌

Ha en fin helg allihopa! Nu ska den här schletna småbarnsmorsan ta sig till posten för att hämta hem mina 5 klänningar av ett värde av 4500kr och ha lite modevisning och parerande av kladdiga barnfingrar. Två bröllop denna sommar. Varav en jag toastar. Inte så att jag tänker ha 5 ombyten. Så divig är jag inte. Mest för att jag inte är rik. För alla klänningarna är supersnygga. Så det där paketet kommer hanteras varsamt. För 4 av 5 klänningar skall returneras. Innan fakturan kommer. Och innan sambon ser den.