(null)

Det blev en helt galet sen kväll för mig igår. Först kom min pappa över och åt middag. Vilket var lika trevligt som vanligt. Men när jag sedan satte mig ned för att knopa ihop middagsinlägget så snubblade jag över en kommentar på mitt instagramkonto. Från hela Sverige bakar. Alltså !!! Dem, den, det som kikat på mitt konto tyckte om vad de såg och tyckte att jag skulle söka in till årets säsong. Jag höll på att kissa på mig. Det här är ju asballt! Sambon trodde först att det var spam. Tack sambon. Tills han fick läsa själv. Jag trillade av stolen. Och ja. Jag fattar att det självklart är någon i produktionen som är ute och scoutar efter ansökningar. Men det är ju inte som om dem skulle skriva en kommentar hos mekar Bertil å ba, kom å sök till hela Sverige bakar! Nej, dem har ju sökt upp och gått in på olika bakkonton. Kikat. Och om de hatat det dem sett så har jag svårt att tro att de skriver till de kontona då. Så det betyder ju att de måste gilla vad dem såg. Inte bara för att kommentaren sa det. Och med de så menar jag förstås den där Stina i produktionen. Ja. Jag fattar att de inte är Tilde herself. Men ändå. 

Jag var ju givetvis tvungen att berätta det här stora som hänt mig genom att skicka printscreens till mina tjejkompisar i vår gruppchatt. Deras respons var att jag skulle söka. Vilket inte alls var min tanke. Nej nej nej. Jag ville ju bara skryta lite. Inte en chans att jag faktiskt skulle söka dit. Men efter en massa tjat så fick dem mig att ge efter. Så jag drog fram gränsen. Tänkte att jag söker. Det kan vara kul. Om jag skulle komma med. Mot all förmodan. Vilket jag mest troligt inte skulle göra. Men om! Så kan jag ju tacka nej. Eller ta beslutet där och då. Jag är ju som sagt kameraskygg. Och det var ju en förutsättning enligt deras hemsida. Tycka om att vara i rampljuset och kunna baka utan recept. Fail och fail. Jag är hemskt obekväm framför kameran. Min rösta låter som en förkyld liten smurf. Bebis modell. Och jag blir sådär tillgjord och klumpig. Och kunna baka utan recept. Nej. Alltså. Minne som en guldfisk. Bakar jag tårtor så kollar jag på samma gamla recept som jag alltid använder och glömmer bort vad jag skulle ha i i samma sekund som jag lägger ifrån mig mobilen. Så att baka utan recept skulle nog vara en komplett katastrof. Så jag sökte. 

Eller jag försökte söka. Jag gömde mig till och med i köket och spelade in femhundraelva videopresentationer. För det skulle man göra. Skicka in en videopresentation. Som jag har slitit. Spelat om. Och om. Och om. Lika obekväm. Och känner mig urfånig. Det enda jag lärde mig idag var att tandställningen som jag hade som 12 åring var värdelös. Mina tänder har flyttat på sig. Och det ser jätte märkligt ut när jag pratar. Det var en tråkig lärdom. Speciellt eftersom det är jätte jobbigt att prata med stängd mun. Jag har ingen framtid som buktalare. Det är nåt som är säkert. Men till slut fick jag till ett klipp. Ett klipp där jag inte gömde mig bakom soffan för att titta på. Där skämselkudden bara täckte ena ögat. Kan vara för att jag var komplett leds på allt filmande. Så den sista fick liksom duga. Så jag klickade mig vidare i ansökan. Bara för att komma till uppsatsfrågor. Fem stycken. Jisses. Kändes som när jag gjorde den senaste tentan. Eller provet. För herrens massa år sedan. Men ordbajsa kan jag. Duh. Så det gick relativt fort. Sen skulle man ladda upp foton. På bakverk. Och mig. Det var lättare med bakverken. Jag är som sagt kameraskygg. Och de snyggaste fotona jag har på mig i rena, snygga kläder är liksom innan dottern. Tragiskt men sant. Men att använda något sådant är väl lite som falsk marknadsföring? Och att gå och sminka mig var det inte snack om. Jag satt vid det här laget och tryckte i mig dekorationsgodis för att få någon form av sockerkick så att ögonen inte skulle gå igen. 

Till slut hittade jag ett foto från nyår. Beskar bort dotterns gosedjur från fotot. För ja. Fotot togs från hennes rum. Där vi lekte medan resten av sällskapet drack champagne och hade vuxna konversationer. Det fick duga. 

Alla steg var klara. Det sista var att ladda upp videon. Ovanför stod en varningstext. Kanske inte just varningstext. Men jag tolkar det som så. Det stod i alla fall att allt rörligt material kan komma att användas i media. Min mage knöt sig lite. Här har jag, sliten och trött. Med mjukiskläder och semi-ren tisha spelat in ett klipp. Från pallen i köket. Jag var inte någon instamodell direkt. Jag var den slitna småbarnsmorsan som jag kände mig. Och det är inget fel med det. Men jag vette fan om jag skulle vara så bekväm med att klippet på mig skulle användas i media. Sen kom förståndet i mig. Jag kommer ju aldrig gå vidare än då. Så det är ju lugnt. Nöjd med mitt beslut och väldigt trött började jag ladda upp klippet. Bara för att mötas av ett felmeddelande. Klippet var för stort. Fast att det inte borde vara det. Antingen var det ödet eller så har jag hamnat på någons shitlist igen. Jag slängde i alla fall ifrån mig mobilen och gick sockerhög och smått illamående och la mig. 
Och därav, mina vänner så uteblev middagsinlägget igår.

Idag ska vi iväg till parken med tvåbarnsmorsan. Klappa på bebisget och grilla korv. Så det är underställ som gäller idag. Och en bra frukost som grund. Dagens frukost blir Oven baked oats- Apple pie. Eller ugnsbakad havregrynsgröt med smak som äpple paj. Men visst låter det trist på svenska? Inte lika smarrigt. 

Den här frukosten är så himla god att den skulle fungera som efterrätt. Den lagas i en pajform och smakar som äppelpaj. Med smak av jordnötssmör och banan. Ja ni hör ju, den är gudomlig! Och man kan äta den med gott samvete. Baked oats tar ju en stund att laga så jag och dottern förberedde den redan igår så vi lätt kunde värma den nu på morgonen innan vi måste rusa iväg.

(null)


Oven baked oats -Apple pie
2 portioner. Eller 4 små.

1.5 dl havregryn
1/2 tsk bakpulver 
1/2 tsk vaniljpulver 
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma 

1 ägg
1.5 dl valfri mjölk
1/2 banan
1 rivet äpple
2 msk agave sirap eller honung

Observera att använder man agavesirap och inte mejeriprodukter utan ex Mandelmjölk så blir den här frukosten helt vegansk!

Vaniljkvarg

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och vispa ägg och mjölk i en annan. Häll i jordnötssmör och agave sirap. Och rör om.

Riv äpplet och häll ned det över havregrynen och de torra ingredienserna. Tryck ut blandningen i en pajform. Häll över mjölkblandningen. Skiva banan och placera på toppen.


(null)
(null)

(null)


Grädda i mitten på ugnen i 35-40
minuter. Låt vila 10 minuter innan servering. 

(null)


(null)


Servera med en klick sockerfri vaniljkvarg, eller lite valfri mjölk. Eller bara som den är. 

(null)


En supergod frukost som tar lite tid men kompenserar det när smaklökarna tror att de får efterrätt till frukost! 




Oven baked oats -Apple pie

Sockerfritt 3 kommentarer
(null)

Det blev en helt galet sen kväll för mig igår. Först kom min pappa över och åt middag. Vilket var lika trevligt som vanligt. Men när jag sedan satte mig ned för att knopa ihop middagsinlägget så snubblade jag över en kommentar på mitt instagramkonto. Från hela Sverige bakar. Alltså !!! Dem, den, det som kikat på mitt konto tyckte om vad de såg och tyckte att jag skulle söka in till årets säsong. Jag höll på att kissa på mig. Det här är ju asballt! Sambon trodde först att det var spam. Tack sambon. Tills han fick läsa själv. Jag trillade av stolen. Och ja. Jag fattar att det självklart är någon i produktionen som är ute och scoutar efter ansökningar. Men det är ju inte som om dem skulle skriva en kommentar hos mekar Bertil å ba, kom å sök till hela Sverige bakar! Nej, dem har ju sökt upp och gått in på olika bakkonton. Kikat. Och om de hatat det dem sett så har jag svårt att tro att de skriver till de kontona då. Så det betyder ju att de måste gilla vad dem såg. Inte bara för att kommentaren sa det. Och med de så menar jag förstås den där Stina i produktionen. Ja. Jag fattar att de inte är Tilde herself. Men ändå. 

Jag var ju givetvis tvungen att berätta det här stora som hänt mig genom att skicka printscreens till mina tjejkompisar i vår gruppchatt. Deras respons var att jag skulle söka. Vilket inte alls var min tanke. Nej nej nej. Jag ville ju bara skryta lite. Inte en chans att jag faktiskt skulle söka dit. Men efter en massa tjat så fick dem mig att ge efter. Så jag drog fram gränsen. Tänkte att jag söker. Det kan vara kul. Om jag skulle komma med. Mot all förmodan. Vilket jag mest troligt inte skulle göra. Men om! Så kan jag ju tacka nej. Eller ta beslutet där och då. Jag är ju som sagt kameraskygg. Och det var ju en förutsättning enligt deras hemsida. Tycka om att vara i rampljuset och kunna baka utan recept. Fail och fail. Jag är hemskt obekväm framför kameran. Min rösta låter som en förkyld liten smurf. Bebis modell. Och jag blir sådär tillgjord och klumpig. Och kunna baka utan recept. Nej. Alltså. Minne som en guldfisk. Bakar jag tårtor så kollar jag på samma gamla recept som jag alltid använder och glömmer bort vad jag skulle ha i i samma sekund som jag lägger ifrån mig mobilen. Så att baka utan recept skulle nog vara en komplett katastrof. Så jag sökte. 

Eller jag försökte söka. Jag gömde mig till och med i köket och spelade in femhundraelva videopresentationer. För det skulle man göra. Skicka in en videopresentation. Som jag har slitit. Spelat om. Och om. Och om. Lika obekväm. Och känner mig urfånig. Det enda jag lärde mig idag var att tandställningen som jag hade som 12 åring var värdelös. Mina tänder har flyttat på sig. Och det ser jätte märkligt ut när jag pratar. Det var en tråkig lärdom. Speciellt eftersom det är jätte jobbigt att prata med stängd mun. Jag har ingen framtid som buktalare. Det är nåt som är säkert. Men till slut fick jag till ett klipp. Ett klipp där jag inte gömde mig bakom soffan för att titta på. Där skämselkudden bara täckte ena ögat. Kan vara för att jag var komplett leds på allt filmande. Så den sista fick liksom duga. Så jag klickade mig vidare i ansökan. Bara för att komma till uppsatsfrågor. Fem stycken. Jisses. Kändes som när jag gjorde den senaste tentan. Eller provet. För herrens massa år sedan. Men ordbajsa kan jag. Duh. Så det gick relativt fort. Sen skulle man ladda upp foton. På bakverk. Och mig. Det var lättare med bakverken. Jag är som sagt kameraskygg. Och de snyggaste fotona jag har på mig i rena, snygga kläder är liksom innan dottern. Tragiskt men sant. Men att använda något sådant är väl lite som falsk marknadsföring? Och att gå och sminka mig var det inte snack om. Jag satt vid det här laget och tryckte i mig dekorationsgodis för att få någon form av sockerkick så att ögonen inte skulle gå igen. 

Till slut hittade jag ett foto från nyår. Beskar bort dotterns gosedjur från fotot. För ja. Fotot togs från hennes rum. Där vi lekte medan resten av sällskapet drack champagne och hade vuxna konversationer. Det fick duga. 

Alla steg var klara. Det sista var att ladda upp videon. Ovanför stod en varningstext. Kanske inte just varningstext. Men jag tolkar det som så. Det stod i alla fall att allt rörligt material kan komma att användas i media. Min mage knöt sig lite. Här har jag, sliten och trött. Med mjukiskläder och semi-ren tisha spelat in ett klipp. Från pallen i köket. Jag var inte någon instamodell direkt. Jag var den slitna småbarnsmorsan som jag kände mig. Och det är inget fel med det. Men jag vette fan om jag skulle vara så bekväm med att klippet på mig skulle användas i media. Sen kom förståndet i mig. Jag kommer ju aldrig gå vidare än då. Så det är ju lugnt. Nöjd med mitt beslut och väldigt trött började jag ladda upp klippet. Bara för att mötas av ett felmeddelande. Klippet var för stort. Fast att det inte borde vara det. Antingen var det ödet eller så har jag hamnat på någons shitlist igen. Jag slängde i alla fall ifrån mig mobilen och gick sockerhög och smått illamående och la mig. 
Och därav, mina vänner så uteblev middagsinlägget igår.

Idag ska vi iväg till parken med tvåbarnsmorsan. Klappa på bebisget och grilla korv. Så det är underställ som gäller idag. Och en bra frukost som grund. Dagens frukost blir Oven baked oats- Apple pie. Eller ugnsbakad havregrynsgröt med smak som äpple paj. Men visst låter det trist på svenska? Inte lika smarrigt. 

Den här frukosten är så himla god att den skulle fungera som efterrätt. Den lagas i en pajform och smakar som äppelpaj. Med smak av jordnötssmör och banan. Ja ni hör ju, den är gudomlig! Och man kan äta den med gott samvete. Baked oats tar ju en stund att laga så jag och dottern förberedde den redan igår så vi lätt kunde värma den nu på morgonen innan vi måste rusa iväg.

(null)


Oven baked oats -Apple pie
2 portioner. Eller 4 små.

1.5 dl havregryn
1/2 tsk bakpulver 
1/2 tsk vaniljpulver 
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma 

1 ägg
1.5 dl valfri mjölk
1/2 banan
1 rivet äpple
2 msk agave sirap eller honung

Observera att använder man agavesirap och inte mejeriprodukter utan ex Mandelmjölk så blir den här frukosten helt vegansk!

Vaniljkvarg

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och vispa ägg och mjölk i en annan. Häll i jordnötssmör och agave sirap. Och rör om.

Riv äpplet och häll ned det över havregrynen och de torra ingredienserna. Tryck ut blandningen i en pajform. Häll över mjölkblandningen. Skiva banan och placera på toppen.


(null)
(null)

(null)


Grädda i mitten på ugnen i 35-40
minuter. Låt vila 10 minuter innan servering. 

(null)


(null)


Servera med en klick sockerfri vaniljkvarg, eller lite valfri mjölk. Eller bara som den är. 

(null)


En supergod frukost som tar lite tid men kompenserar det när smaklökarna tror att de får efterrätt till frukost!