Eller hemmagjord yogurt, fast smoothie bowl låter ju betydligt lyxigare. Eller hur?
Familjen I & E har verkligen hamnat på någons shitlist. Alltså på riktigt. Kan det vara grannarna? Dem är ju faktiskt tillräckligt hipsters och boho för att kunna pyssla med vodoo och sånt. Säkert. Dock så har jag inte lämnat någon arg lapp.
Än. Nöjt mig med att banka tillbaka på golvet som den fega tönt jag är.
Sedan januari så har jag fått influensan, inte en men t v å gånger. Alltid blivit sjuk då sambon dessutom är bortrest. För det är ju inte tillräckligt jobbigt att ha influensan redan som det är. Släng på en 1 och ett halvt åring. En sjövild sådan.
När dessa veckor var överstökade så tänkte jag att jag fan är superwoman. Fan vad grym jag är! Jag klarar allt! Jag klarar inte allt. Vinterkräksjukan kom. Jag kunde inte kontrollera min egna kropp.
Sambon blev sjuk förra söndagen. Jag var inte hemma. Men dottern var. Så fort jag fick höra att han blivit sjuk så frös blodet till is. Magsjuka är min värsta mardröm. Min fobi. Jag vägrade att bli sjuk. V ä g r a d e.
Livrädd för att dottern skulle få skiten. Hur hanterar man det liksom?
Jag flög hem. Eller nej, jag åkte bil. Men väldigt snabbt. Bad sambon klä på dottern och öppna ytterdörren. Där fiskade jag upp henne och flydde fältet. Save yourself liksom.
Ett dygn gick och jag mådde prima. Tänkte att jag klarat mig. Nöjd som in i bomben. Skrattade t om lite åt sambons mindre roliga erfarenheter på FaceTime. Med en gnutta medlidande. Såklart. Dottern mådde bra. Härjade hemma hos morfar. Vi var på äventyr.
En liten weekend. Fast någon kilometer hemifrån. På en vardag. Det var mysigt.
V a r mysigt. Tills jag efter middagen kända av något suspekt. Men jag vägrade.
V ä g r a d e. Ignorerade den suspekta känslan och svalde lite extra. Jag var inte illamående. Det är bara psykiskt. Försökte jag intala mig själv och rensade min pappas städskrubb. Och jagade dottern. Och svalde lite extra extra. När nattningen
av dottern tog för lång tid och illamåendet ökade i rasande fart så insåg att jag inte mådde så bra. Men jag ville inte erkänna mig besegrad. Skyllde på att jag var trött. Och hade jag inte lite fettigt hår? Så jag placerade en
sprallig dotter i morfars knä och tog en dusch. Bara där borde jag fattat. Jag duschar a l l t i d när jag är sjuk. Nu låter det som om jag aldrig duschar annars och det gör jag självklart. Men när jag blir sjuk då är jag som en badrumsinredning. Jag
hamnar alltid i duschen.
Sen var det kört. Jag blev rådålig. Och där besparar jag er på alla detaljer.
Även om det sägs gå över på ett dygn eller två så tar det tydligen dagar innan man mår bra igen. Tydligen.
När sambon överlevt magsjukan av rang så vaknade han lämpligt nog med feber och värk i kropp och bihålor. Som ett brev på posten. Och riktigt passande när jag checkat ut. Slut som artist. Eller mamma. Det var bara att checka in igen. Stackars dottern.
Världens tråkigaste, mest orkeslösa föräldrar i världen. Som hon bankat på fönster och ropat på bilar de här dagarna. Eller är det hjälp hon ropar på? Stackars unge. Jo för hon. Denna där. Hon måste ha ett immunförsvar av stål. Peppar peppar!
Men hon har varken fått influensa eller kräksjukan. Det är helt galet. Men ingen är mer tacksam än jag!
Den här veckan har jag dock fått bevisat att dottern är en väldigt kreativ liten ung dam. Väldigt kreativ. Och busig. En sida som garanterat kommer ifrån mig. Det är helt klart. När supermom checkade ut så checkade superkid in. Bokstavligt talat.
Med en tvättpåse som cape. Och morsans gamla color run glajjor. Jag kommer aldrig få tillbaka den där tvättpåsen. Men det kan jag leva med. Problemet var snarare att jag inte visste om jag skulle skratta eller skälla på henne när hon sprang runt.
Klättrade. Och gjorde precis allt man inte får göra. I en tvättpåsecape och glasögon.
Efter några dagar så börjar man ju sakta men säkert börja äta lite grann igen. Och då vill man ju bara ha lätta, milda maträtter för magen. Ha! Eller inte. Nu ljuger jag! Jag ville trycka en pizza. Eller en kebabrulle. Eller dippa pommes. Nåt
salt. Och fett. Men eftersom jag aldrig kommer kunna äta det jag petat i mig under de här dagarna så höll jag mig. Och för magens skull. Tills igår. Då hade jag och sambon fått nog. Eller det hade han ju redan fått med sin tandoorikyckling. Som
han nog ångrar lite så där i efterhand.
Strax innan nattningen av dottern kom vi överens. Jag tog nattningen och han körde Donken drive through. Om vi är hycklare eller ansvarsfulla föräldrar här får förbli osagt. Men dottern fick givetvis en riktigt näringsrik och god middag innan hon
gick och la sig. Så det gick ingen nöd på henne när hennes föräldrar tryckte donken i soffan medan hon helt ovetandes sussade i sovrummet.
Vi fick i oss en halv hamburgare var och lite kall mjuk pommes. Jag kommer aldrig kunna äta en Mc feast igen. Men det var det värt.
Suget för fet mat är dock borta. Tillbaka kom suget på fräschare mat. I alla fall frukost. Så i morse då jag och dottern gick upp så gick jag och gjorde lite hemmagjord yogurt till oss. Eller smoothie. En smoothie bowl. Det låter lite lyxigare. En
mer lyxigare frulle. Istället för en skål med yogurt. Det låter rätt trist. Lite mäh. Den här frukostskålen är dock allt annat än mäh. Den är supergod. Och betydligt nyttigare än färdig yogurt.
Visst blev det en härlig färg?
2 vuxen portioner
4 dl naturell yogurt
1 banan
En näve blåbär, frusen
En näve hallon, frusen
En näve björnbär, likaså den frusen
1 matsked flytande honung. Eller mer beroende på hur söt du vill ha smoothien.
Jag mixade allt i matberedaren. Ta det ni har. Blender. Stavmixer.
Då sambon ätit upp müslin och jag inte hade orken att laga mer kl 7 i morse så blev det lite banan, krossad mandel och kokos på toppen. Supergott! Och uppskattat av både mig och dottern.
skriven
Enkelt och lyxigt! Vad är det för matberedare du har? Jag har en boendet och den är inte jätteförtjust i att mixa frusna bär 😂