sannaskitchenstories.blogg.se

Dem blev dock kvar där uppe ett tag. Så lite mysigt måste det ha varit. Tillräckligt länge för att sambon skulle anamma Norrlands guld livet med bred dialekt. Inåttjutande ljud med munnen. Där det för övrigt snabbt hamnade en baksnus. Och en förkärlek för pitepalt. Och misshandeln av ostbågar. Men säger han ostkrokar här hemma så blir det en peppis. Okej, nej det skulle det väl inte. Eller? Kanske. En liten.

Sambon har dock bott i huvudstaden i halva sitt liv nu. Så den norrländska dialekten är utbytt mot den tråkiga rikssvenskan. Men riktigt som bortblåst är den dock inte. Ibland kommer det där inåttjutande blåsljudet och ord som uttalas lite suspekt. Speciellt när han blir lite arg. Då kan det komma fram. Det är hysteriskt roligt. Även om jag tror att han inte tänker på det själv. 

Vi är väldigt kulturella i det här hemmet. Inte bara för att vi inte bor i Piteå. Eller för att vi bor i Stockholm. Det är inte bara rikssvenskan som gäller. Eller norrländskan. Vi har ju ryskan också. Den talas inte så flitigt oss emellan. Det ända ordet jag kan är typ "da". Och packa. Det packas en jäkla massa så snart man lägger på ett telefonsamtal. Så jag var inte sen att lägga ihop ett plus ett. Sambon pratar desto mer. Men inte med oss. Alltså med mig och dottern. Dock så blir det en hel del ryska om dagarna ändå. I form av Masha y Mishka. Eller Masha och björnen som det heter på svenska. 

Det började med att vi plöjde igenom alla säsonger som går att hitta på svenska under vår första sjukvecka i början på året. Därefter har ungen lyckats hitta programmet på youtube. Till en början var det lite svenska klipp. Sen engelska. Sen portugisiska. Men till sist lyckades hon hitta de ryska. Fråga mig inte hur hon lyckas. Men det gör hon. Och avsnitten plöjs igenom. V a r j e dag. Ungen kanske kommer bli tvåspråkiga trots allt.

Att hon är en liten mini Masha är det ingen tvekan om. Hon har nog funnit en liten bundsförvant i sin tecknade lilla polare. 

Dottern är sjövild. Vilket jag redan sagt tusentals gånger i de få inläggen som är skrivna i den här bloggen. Vi har seriöst fått möblera om vårt vardagsrum 3 gånger det senaste halvåret. Skåpspärrar? Dem sliter hon sönder. Prylar på en meters höjd? Glöm det, hon plockar fram stolar. Eller pallen. Vi fick till slut borra upp en hylla. Så högt att knappt jag når upp. Soffan står en meter från väggen och fönstret. För annars har vi en balanserande ballerina på fönsterblecket. Bankandes på fönstret. Ropandes på alla bilar. Stackars lilla unge. Det är som om hon aldrig får komma ut. Men det får hon. Jag lovar. 

Kan det vara som så att hon triggas av Masha? Inspireras liksom? Kanske borde jag införa mer Peppa pig. Där har vi en tecknad figur man aldrig sett springa runt. Eller ens gå snabbt. Eller klättra. Hon hoppar i pölar. (Om hon inte har finskorna på sig) Något vi än så länge inte har här hemma. Än. Så mycket som dottern vrider på duschen så lär vi snart ha en snygg fuktskada  i badrummet.

I söndags kom dotterns gammelmormor förbi. Med sig hade hon ett paket pelmeni. Hon hade i och för sig med sig väldigt mycket. Som vanligt. Dottern blir rätt bortskämd om man säger så. 

Bland annat så hade hon varit förbi den ryska delikatessbutiken och köpt Masha och björnen pelmeni till dottern.  Japp. Det är rena franchise kedjan det där. Ett mindre imperium. Leksaker, mat, serier. Ja allt. Borde anmäla dottern som en maskot. "Den mänskliga Masha". Lite lika är dem ju. Utseendemässigt. Lite mer hår på knoppen och det är en slående likhet. 

Pelmeni är den första ryska rätten som jag faktiskt provade då jag och sambon blev tillsammans. Den påminner lite grann om Turkiska manti men om sambon skulle höra det så skulle han absolut inte hålla med. 

Rätten är degfyllda knyten fyllda med kött. Dem ser ut som små mini dumplings. Typ . Eller som ravioli. Men smakar absolut inte som varken eller. Pelmeni är fruktansvärt gott och äts relativt flitigt här hemma. Dottern älskar det och det är jätte smidigt att laga. Speciellt när man vill ha middagen klar på nolltid.

Det är säkert inte så jätte svårt att tillaga Pelmeni från grunden. Dock är det tidskrävande. Och sambon skulle mest troligt bara klaga att dem inte smakar som hans barndom. Det vill säga som Pelmenin från frysdisken. 

För att laga Pelmeni så får man först och främst köpa ett paket. Kolla i er närmsta ryska butik eller orientlivs. Kanske finns det där? Eller laga det från grunden. Om ni har ett par tre-fem timmar över. Det har inte jag. Skulle ni ställa er och laga tortellini från grunden? Inte? Tänkte väl det. 

Så, steg 1. Köp ett paket. I en fysisk butik. På nätet. Det går att få tag på.

När du har paketet i handen. Börja med att göra sambons fantastiska Pelmeni sås!

Créme fraiche, 5 dl

Vitlöksklyftor, 3 st

Tomatpuré, 1 1/2 matsked 

Ketchup, 1-2 teskedar 

Soya, typ 1 matsked

Salt, efter smak och tycke.

Ställ in den i kylen och låt den dra lite.

Koka sedan pelmenin enligt anvisningar på paketet. Häll i ett par lagerblad i vattnet och salta rikligt. 

Enligt mitt paket så skall man koka upp vatten. Hälla på pelmenin och när knytena flyter upp till ytan så skall dem koka i ca 6-7 minuter.

När pilmenin är klar så häller du av vattnet precis som då du kokar pasta. Släng tillbaka knytena i kastrullen och häll på lite smör. Blanda försiktigt så dem inte går sönder.

Häll upp i en djup tallrik och ringla såsen över den varma pelmenin och njut!