Det är ju påskveckan den här veckan. Vilket jag stressigt blev påmind om strax innan helgen då jag insåg att jag ligger väldigt efter mitt mentala schema. Tanken var att baka en del påskiga smarrigheter att lägga ut i början av veckan så ni läsare kan bli inspirerade till påsken. Men en hel vecka gick ju fetbort förra veckan. Och helgen gick till att mjukstarta. Livet alltså. Gårdagen till att städa.
Hur kommer det sig att det blir ännu stökigare när sambon är hemma? Och när vi är sjuka? Det spelar inte någon roll hur sjuk jag är, jag liksom plockar undan skit och sätter på diskmaskinen för att slippa må sämre av ett stökigt hem. Inte sambon. Han låter allt förfalla. Och jag mår skitdåligt. Sämre än sämst. Det kliar i kroppen och jag vill fly från lägenheten och komma hem när man kan andas igen. Vet inte om jag har en släng av OCD eller något annat syndrom. Eller så är sambon rejält jäkla stökig. Och blind. Men hans syn är tillräckligt skarp för att kunna ta stora kliv över stora högar på golvet.
Min första riktiga sjukdag låg jag instängd i sovrummet en hel dag. Förutom besöken till badrummet. När jag morgonen därpå hade styrka nog att ställa mig på benen så knatade jag ut till vardagsrummet och familjen. Jag backade i dörröppningen. Lägenheten var i en misär. Jag visste inte om jag skulle skrika eller gråta. Så jag tog en dusch. En lång dusch och hoppades på att hemmet skulle vara städat och fint när jag vågade komma ut. Det var det inte.
Sambon uttryckte sitt missnöje han med. Att det blev stökigt så snabbt. Att han inte förstod. Jag stirrade bara på honom. Eftersom jag plockade efter mig så låg det inte på mig. Jag skurade till och med badrummet när jag duschat. Eller, jag sköljde av det i alla fall. Problemet låg hos herr I och dottern. Som gick runt i lägenheten likt den tasmanska djävulen och skapade komplett kaos i sin omgivning. Speciellt den minsta. Varför ha leksaker i sitt rum när man kan leka i vardagsrummet hos sina utslagna föräldrar? Men hennes ursäkt är just det. Att hon är liten. Det är inte sambon. Kanske till sinnet. Ibland. Oftast.
Sambon tyckte att vi skulle ta in städhjälp när vi blivit friska. Jag sa att vi inte har råd. Han sa att det har vi väl. Jag sa att vi inte kan betala en heltidslön till någon annan. Och om han så gärna vill det så kan han ju göra det till mig. Personen som tokstädar
v a r j e dag. Då blev han tyst.
Igår när sambon kom hem till det tokstädade hemmet så utbrast han hur fint och städat det var. Detta innan han ens fått av sig skorna. Typ. Och det var ju tur för honom att det faktiskt var städat då. För det har hänt i perioder att han kommit hem var och varannan dag och sagt att jag har städat så fint. Fast det inte alls varit städat. Och hemmet låg i ett mindre kaos. Detta för att vara på den säkra sidan. Han ser liksom inte stök. Eller för att smöra. Mest troligt efter något av mina pms utbrott då jag slängt ur mig att han inte ser hur mycket jag sliter här hemma. Då uppskattas och uppmärksammas det ofta under en veckas tid. I tid och otid. Killar. Män. Suck. Får man säga så? Eller är jag fördomsfull och icke politisk korrekt nu?
Tillbaka till munsbitarna! Igår efter jag städat och dottern åkt på dammsugaren så begav vi oss ut och handlade lite. Jag fick då med mig en bukett tulpaner. Tulpaner får mig lycklig. Och gav mig även den där sparken i arslet att börja med att baka
inför påsken. Påsken på bloggen det vill säga. Vårt bak görs lite närmare påskafton. Sagt och gjort, när jag kom hem så ställde jag mig i köket och slängde ihop påskiga munsbitar av det som fanns hemma. Och medan sambon nattade dottern så
passade jag på att dekorera dem.
Detta är i grund och botten en morotskaka som jag tillagat i mindre formar. Detta för att jag tycker att det är snyggare att dekorera. Utifrån mina egna visioner och för att jag även tänkte att man skulle kunna placera kakan i ett glas och servera
som en snyggare efterrätt.
Detta behöver du för 12 munsbitar:
Munsbitar:
3 st ägg
1.5 dl farinsocker
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
2.5 tsk bakpulver
1 nypa salt
1 tsk vaniljsocker eller en nypa vaniljpulver
2 tsk kanel
2 tsk kardemumma
3 normalstora morötter eller ca 4 dl rivna morrötter
1.5 dl rapsolja
Frosting:
200 gram smör
200 gram färskost
2 dl siktat florsocker
1 msk vaniljsocker eller 2-3 krm vaniljpulver
Lite saft från en liten bit citron. Bara ett par droppar.
Karamellfärg i gel. Vanlig karamellfärg gör frostingen alldeles för rinnig.
Dekoration:
1/2 marabou chokladkaka
Påskgodis:
skumgodisar i olika former
Choklad ägg i gult och lila
Små hjärtformade jelly beans
Jag tog det som jag hittade helt enkelt men man kan använda massa annat godis. Så som kolaremmar till fågelboet. Chokladharar. Choklad ägg. Ja låt fantasin flöda!
Sätt ugnen på 175 grader
Ta ut smöret från kylen.
Riv morötterna och lägg i en bunke. Häll på rapsoljan och blanda.
Vispa socker och ägg vitt och fluffigt.
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Blanda de torra ingredienserna med äggsmeten och blanda om ordentligt. Häll till sist i de rapsoljade morrötterna.
Häll i smeten i formar. Ca 2/3 delar av formen. Om man har en cupcake plåt så kan man även använda en sådan för att få mer stadga. Då blir kakorna inte lika platta och breda.
Grädda i mitten av ugnen i 15 minuter.
Ta sedan ut och låt svalna i enbart formarna. Gärna på ett galler.
Frostingen:
Blanda samtliga ingredienser förutom citronsaft och karamellfärg i en bunke. Vispa upp ordentligt med en elvisp.
Droppa i några droppar citronsaft och rör om. Dela upp frostingen i så många olika skålar som du önskar ha färger. Jag hade 4 olika skålar som jag färgade i 4 olika färger. Jag hade rött, gult och blått som jag sedan blandade till ljusrosa, gul, mintgröna
och starkt grön.
När mina munsbitar svalnat så valde jag att bre på min frosting. Här kan man såklart spritsa lite snyggt men då jag enbart gjorde fyra stycken så blev frostingen för lite per munsbit för att jag skulle kunna använda min sprits.
Så jag kletade på det lite snyggt och började dekorera. Här kan man göra precis som man vill. Jag fick en brain fart sent igår kväll och tänkte lite fel. Så tassarna på min hare hamnade uppåt då dem egentligen skulle vara upp och ned. Den mintgröna
munsbiten föreställer alltså en har med rumpan uppåt. Och så ser man hartassarna. Eller säger man harfötter? Samt öronen som sticker upp. När jag kom till min gula munsbit så var ursprungstanken att det skulle bli en liten kyckling. Såklart. Den
är ju gul. Men det blev en hare av bara farten. En hare som klätt ut sig till en kyckling kan vi säga.
Till fågelbona så rev jag mjölkchoklad med en osthyvel. Här får man arbeta snabbt för annars smälter chokladsmulorna mellan fingrarna.
Som sagt. Ni ser på foton hur jag dekorerat mina munsbitar en sen måndagkväll. Till påskafton kommer jag säkert ge mig på fler dekorationer och figurer. Som jag sa tidigare, det är bara att låta fantasin flöda. Dessa munsbitar är ju även perfekta att baka med lite äldre barn. Så pass stora att dem har någorlunda fingermotorik och får äta socker. Min unge får helst ute äta socker än. Och hennes motorik är obefintlig. Hon såg munsbitarna som låg och svalnade i köket. Och bankade på dem. Jag lyckades i alla fall rädda hälften.
Servera i fina formar till fikat (nu hade jag tyvärr bara tråkiga hemma och Ica hade inga andra, så jag skyller på dem. Ica alltså) eller varför inte i ett glas som efterrätt?
skriven
Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning av städning + sambo 🙈