sannaskitchenstories.blogg.se

Det mest kritiska dygnet må vara över. Och även om jag är ytterst tacksam över att jag inte längre har en intim affär med porslinstronen eller ligger i fosterställning i duschen så är jag långt ifrån återställd. Minsta matos och jag hulkar. Så när sambon fick för sig att laga tandoori kyckling så var jag beredd på att fly. Igen. Eller begära skilsmässa. Men nu är vi ju inte gifta. Så då går inte det. Och jag är alldeles för svag för att ta mig någonstans. Eller klä på mig. Och byxor kan ju vara bra att ha på sig i alla fall. Och skor för den delen. Alldeles för mycket meck.

Jag har dock märkt att timmarna innan magsjukan kickar in och de närmsta dagarna efteråt är som när man var gravid. Det man åt timmarna innan kan man aldrig äta igen. Jag kommer a l d r i g mer kunna äta köttbullar igen. Så. Fick hålla andan igen den texten. Magen vrider sig redan.

Jag kommer efter sambons craving attack heller aldrig kunna äta tandoorikyckling. Stanken av kycklingen speed sig i hela lägenheten på 5 minuter att jag flög in i badrummet. Återigen i en hög på duschgolvet och försökte intala mig själv att inte spy. Hur han ens är förmögen till att laga det där eller äta det förblir för mig en gåta. Men han ligger också ett och halvt dygn före mig. Så, tack sambon. 

Blev jätte sugen på tomatsoppa idag. Sådär galet sugen på det. Lagom salt. Lagom kryddigt. Len i smaken. Men eftersom det inte fanns en chans i helvetet att jag skulle fixa att ställa mig i köket en dag som denna så fick sambon ta sig till Ica. Slöseri med tid. För både hans och min del. Det gick inte. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna äta tomatsoppa efter det här. Kunde jag inte blivit  sugen på typ ärtsoppa? Det är något jag verkligen kan leva utan.

Till och med vätska är svårt att få i sig. Igår var det svårt att få behålla och idag är det svårt att få i sig. Allt smakar ju vidervärdigt. Dock så blir man ju så där knäppt törstig när man är magsjuk. Munnen är som sandpapper och det enda man vill är att hälla i sig iskallt vatten. Kan tänka mig att det är exakt så det känns när man är i öknen. Utan vatten. Och kokhet. 

Jag tog till min sista krafter och lyckades kraxa till mig sambon där jag låg utslagen i sovrummet igår. Jag bad om vatten. För mina sista krafter. Han kom in blixtsnabbt. Ställde glaset på bänken. Framför sängen. Typ 2 meter ifrån mig. Innan han sprang iväg lika blixtsnabbt för att släcka dotterns bränder. Jag ville gråta. Jag ville ropa på sambon. Men det gick inte. Och att ta mig dem där 2 meterna var som att bestiga kebnekaise. Eller segla jorden runt. Eller gå en boxnings match med Muhammed Ali. Eller någon annan boxare för den delen. Men han är den enda jag känner till. Och ni fattar vad jag menar. Jag låg där och försökte att inte gråta. Jag menar, jag behövde ju behålla den sista lilla vätskan jag hade i kroppen. Så jag stirrade på det där vattenglaset. Som en yrande person i öknen stirrar mot oaser. I ca 15 minuter. Sen somnade jag. 

Piggelin däremot. Som jag älskar piggelin! Jag älskar piggelin så mycket att jag seriöst borde få bli sponsrad av GB. Det är det enda som jag kan få i mig utan problem. Eller jo. Men det problemet stavas d o t t e r n.  Igår orkade jag inte ta tjafset. Var alldeles för svag. Så hon fick sin egna glass. För första gången i sitt lilla liv. Hello mother of the year! Men man väljer sina strider här i livet och igår var det på liv och död. Min död. Mitt liv.

Om hon var överlycklig? Oh ja! Hennes nöjda, lyckliga blick var nästan bättre än att få äta min piggelin ifred. Nästan. Eller nä. Men det var verkligen en guldkant. Det sämsta med det allt förhastade beslutet är att jag får klara mig på avslagen Ramlösa i små små klunkar om dagarna. Och resorb. Och njuta av min piggelin efter nattning. För från och med igår fick dottern ett provsmak på livets goda. Socker. Och det är nåt som bara hycklande föräldrar får äta. I alla fall ett tag till.

Stackars unge. Stackars oss.

Som sagt, återkommer så snart jag kan få i mig nåt förutom piggelin. Och är förmögen att laga nåt. Tyvärr så är receptet som är på lager middagen från D dagen. Och nej. Too soon liksom. Lite så. 

Ha en härlig veggiwednesday ! ❤️