sannaskitchenstories.blogg.se

Godmorgon lördag! 

Jag är så jäkla korkad. Klockan var en bra bit efter klockan 2 när jag gick och la mig igår. Och sambon. Dottern fick visserligen lägga sig senare då morfar var här men det ursäktar inte att man sitter som en zombie i soffan och glor på något som man egentligen inte ens tycker är bra. Eller intressant. Men man ska prompt ha den där egentiden. Och så finns det en lista med serier som jag skulle vilja se. Men glömmer helt bort när man väl sitter där. Trött. Så glor man lite halvdant på supernanny istället. På viafree. Som jag själv satt på bara för att det kom upp som förslag efter Parneviks. Och min hjärna var för trött för att komma ihåg var det egentligen var som jag skulle ha tittat på.

Jag har dock insett att jag verkligen gillar skånsk dialekt. Hon låter så Karaktäristisk. På nåt vis. Pondus. Tydlig. Men med en charmig och mjuk dialekt. Den där nannyn. Man vill lyssna på henne. Den är behaglig. Typ som Peppa pig. Man gillar rösten. Nog därför ungar lyssnar på henne. Och män. Hennes alltså. Säkert andra också. Den rösten kan omöjligt låta gnällig. Och jobbig. Vilken jävla superkraft. Hennes ungar lär säkert plocka undan efter sig. Sambon eller mannen också. Hon behöver säkert inte be honom att hänga tvätten 10 gångar bara för att behöva tvätta om den en vecka eller två senare. Eller att inte stöka ned. Hennes ungar kastar säkert inte maten på golvet. Eller tallriken. Eller besticken. Dem sitter säkert som ljus. Äter med kniv och gaffel. I varsin hand. Prydligt. Med fint bordsskick. Skulle aldrig få för sig att kleta fast mjukostsmörgåsen på väggen. Tackar för maten. Stoppar disken i diskmaskinen och torkar sina små händer och mun innan dem lugnt och sansade går vidare till nästa aktivitet. Eller ens tar i saker. 

Jag vill också ha den superkraften. Jag kan verkligen låta tjatig. Och gnällig. Jag skyller dock på sambon. Och dottern. Dem är likadana. Lyssnar inte. In och ut. Glömmer bort. Och så gör dem som de vill. Och jag måste upprepa mig femhundrasjuttifemtusen gånger. 

Men inte hon. Man skulle ha hennes röst. Hon skulle säga en sak en gång. Med sin lugna, mjuka charmiga röst. Och folk skulle bara göra som hon sa. Lyda. Hennes superkraft. 

Eller så var jag bara galet trött. Liksom bara fastnade och blev hypnotiserad av den behagliga rösten. Visst är hon från Skåne förresten? Eller har jag gjort bort mig totalt nu som den inskränkte Stockholmaren jag är? 

Idag är det i alla fall lördag. Jag är trött i vanlig ordning. Men jag får skylla mig själv lite. 

På helger ska man dock lyxa till det lite extra tycker jag. Och frukosten ska ätas länge. Man ska ta tid på sig. Ser ni hur harmoniskt och härligt jag beskriver det? Det är inte min lördagmorgon inte. Typ raka motsatsen. Frukosten äts till ljudet av Musses klubbhus. Dottern sitter lugnt i 5 minuter. Petar i sig lite mat. Sen tröttnar hon. Ska ned. Upp. Torka av kletiga fingrar och kletig mun. Hinner knappt sätta ned ungen på golvet förrän hon befinner sig på andra sidan. Sätter sig ned för att i samma sekund ställa sig upp för att släcka bränder. Så frukosten må smaka fantastiskt gott. Men att äta den är ett träningspass i sig. Med en lägre stol skulle man faktiskt få in en helvetes massa squats. Och jag skulle få en instagramröv. 

Undra vad supernanny skulle säga om min 1 1/2 åring. Världens gladaste och mysigaste unge. Men med myror i röven. Och knäck i öronen. Och busig. Så inåt helvete busig. Och där kom jag liksom på att jag vill nog inte ha något ljus till barn. Jag vill ha mitt charmtroll som hon är. Fast okej, lite mindre färre bränder vore rätt skönt att slippa släcka. Och att få dricka mitt kaffe varmt. Och äta maten någorlunda varm vore inte fel det heller. Men får jag den där instaröven. Då är det dotterns förtjänst.

Dagens frukost blev Frukostpizza. Japp. Pizza. Fast frukostvarianten. För att det är lördag. Och det är gott. Och jag har fortfarande inte hunnit, eller snarare kommit ihåg att baka bröd. Så det ät himla tur att det här är galet gott. Och lite lyxigt så här på en lördagmorgon. 

2 tortillabröd, medium storlek

Pizzasåsen:

1 tomat

1/3 dels  gul lök

1 matsked tomatpuré 

En skvätt olivolja

Salt

Vitpeppar

En tesked honung

Toppingen:

Hyvlad ost valfri sort

5 st Coctailtomater. Jag tog gula och röda För att vi hade det hemma och jag ville få den fina färgen på min pizza. 

2 ägg

Några blad med spenat

En handfull riven ost

1 Avokado

Sätt ugnen på 225 grader

Lägg i en tomat och den gula löken i en matberedare och hacka den till en rinnig sås. Den blir åt det vitare hållet när tomaterna skummas upp.

Häll ned tomatblandningen i en kastrull. Häll i en matsked tomatpuré. Därefter en skvätt olivolja. Lite honung och krydda. Låt puttra i 5-10 minuter.

Dela avokadon och skär ena halvan i avlånga bitar

Dela coctailtomaterna i halvor

Ta ett tortillabröd och lägg på en plåt täckt med bakplåtspapper.

Bred ett lager tomatsås på brödet. Toppa med ost och lägg på spenat, avokado och tomat.

Grädda i ugnen i 5-10 minuter 

Ta ut och knäck ett ägg på pizzan och grädda i 5 minuter till. 

Klart att servera ! 

Så helt galet jäkla gott att sambon helt glömde bort att han åt vegetariskt. Igen. Och det är ett toppen betyg!