Idag är det exakt 1 år sedan dotterns dop! 1 år sedan jag osäkert och med gråten i halsen inte visste huruvida vi borde genomföra dopet med tanke på det helt ofattbart hemska som skett dagen innan. Landet var i chock och i sorg. Och jag med dem. Och givetvis
familjen.
Vi hade dopet. Även om det inte var en självklarhet. Men en av mina bästa vänner påminde oss om hur viktigt det var att sprida kärlek och ljus i mörkret. Att inte förlamas av skräck. Eller låta ondskan vinna. Och vad kan sprida mer ljus och kärlek
än ett barndop?
Dagen blev jätte lyckad. Allt var fantastiskt fint och allt smakade jätte gott. Här skulle jag humoristiskt kunna beskriva min kaosartade vecka i köket innan dopet. Hur denna mamma stod dag som natt som en crazy person bland tårtbottnar och smörkräm.
Men det känns inte passande. Inte idag eller igår. Därav min frånvaro. Jag vill skänka alla mina tankar och kärlek til alla som drabbades och påverkades av terrordådet på Drottninggatan. Till föräldrarna som förlorade sin dotter. Som
jag skrev i ett inlägg på min Facebook för ett år sedan;
"Det känns tungt att veta att medan jag firar att min dotter kommit till livet så sörjer en annan mamma sin. Jag kan inte föreställa mig den smärta hon måste bära på idag. "
Jag kan fortfarande inte föreställa mig det. Och bara tanken gör det svårt att andas. Mina tankar går till er alla idag. Vi minns er och kommer aldrig att glömma.
Idag kommer vi ha en riktig familjedag. Jag kommer lägga bloggen lite åt sidan. Inte ta upp mobilen och fota. Dokumentera. Jag vill lägga allt mitt fokus på dem. Kramas lite extra. Mysa lite extra. Vara tacksam. Och njuta av den här
söndagen. Njuta att bara få vara med dem.
Hoppas ni får en fin söndag allihopa!
❤️
skriven
❤❤❤