Det här med egentid.

En kommentar
Jag och dottern tog en liten dags nap nu så här på dagen. Jag kunde inte somna. Som vanligt. Kan dock ha att göra med att det är rätt tungt med en liten barnkropp över ansikte och bröstkorg. Det här med närkontakt. Det är mysigt. Men det är även mysigt att kunna andas. 

När dottern snarkade lätt och när hennes små fingrar gick att bända upp och lossa från mina stackars hårtestar så smet jag upp och kröp ned under filten i soffan. 

Jag fick ett mejl för en liten stund sen. Minns inte från vem. Eller vilka. Men jag satte nästan godiset i halsen när jag läste inbjudan till egentid. Med en mammagrupp. På gymmet. Eller springandes utomhus i vårvädret. 
Ha!  Det här är vad jag kallar egentid. Godis. Kaffe. Soffläge. Ungen sover.  

(null)

Inte alla som har en godisgömma placerat i hjärtat av hemmet. Praktiskt. Funktionellt. Och jävligt bra då man springer förbi där titt som tätt. Idag kör jag att jag får ta en godisbit för varje gång dottern ropar mamma. Ska bli spännande att se om det finns något kvar i slutet av dagen. 

(null)


 
1 Linda:

skriven

Hahahaa bästa! Mamma mamma mamma mamamamamamamaaaaaa 😂 Men alltså visst jag kan sticka ut och springa men jag kallar det fan inte för egentid, visst kanske första eller andra gången jag var ute i spåret efter 8 månader av blodigel till dotter 😂

Svar: Hahahah och de första gångerna i spåret är inte njutbart. Det är hemskt. Det gör ont. Det är tortyr. Plågsamt. Sånt får jag nog av i vardagen. Egentid ska vara gosigt. Och gött. 😏
Sannas Kitchen Stories