Sambon är en sån där som vill vara en minimalist fast att han inte är det. Han kan dock få ryck och börja kasta och städa undan saker som han inte ser någon nytta med att ha. Eller som han inte tycker om. Alltså så är det mina prylar han går på. Inte sina. Eller. Det är väl "våra" prylar om man ska vara politiskt korrekt. Men sånt som enbart jag använder. Majoriteten av prylarna bärs upp upp till Narnia. Eller vinden som det heter i folkmun.
För ett tag sen så tog han upp mina bakformar till vinden. Det tog hus i helvetet. Han menar på att jag inte bakar tårtor varje dag och att formarna tar sån plats i köket. Och att det inte ser snyggt ut när dem står ovanför köksskåpet. Jag menade
på att hans dator också tar en jävla plats i vardagsrummet. Och är jävligt ful. Jag blev urförbannad. Så arg att jag gick och köpte 3 formar till. Samtliga bakformar är på plats i köket idag.
Nya regeln som vi tydligen har, som han påstår att vi kommit fram till, vilket vi garanterat inte har. Är att om vi köper nytt porslin eller koppar så ska det gamla ut. Jag gillar att ha fler set. Att ha valmöjligheter. Och att inte bo i en ungkarlslya
där det bara finns det mest nödvändigaste. Han skulle vara helnöjd om vi åt på papptallrikar. Typ. Grimaserar för varje liten pinal som jag köper hem. Även om det skulle vara en potatisskalare.
Just nu spanar jag in nya snygga vita koppar. Sådana där som ser ut som mindre varianter av tékoppar. Med fat. Sambon skulle hata dem. Tycka att faten är onödiga. Och han skulle prompt kräva att jag då måste lägga undan koppar som vi redan har.
Det sambon inte vet är att jag har allt uträknat. Och har därför medvetet låtit julkopparna stå kvar i skåpet sen jul. Så när jag sen kommer hem med mina snygga koppar, som för övrigt är så billiga att hans dagliga snusmissbruk kostar mer,
ett par - tre dagar i alla fall. Så kommer jag bråka lite halvt, bara för att. Packa undan de röd/vita kopparna under låtsas protest. Och sedan nöjt njuta av mina snygga koppar. Och tjafsar han om faten. Ja, då får jag helt enkelt förklara
att det faktiskt är arvegods. Brickan som kommer hem med kopparna likaså. För är det något han inte vågar peta på utan tillåtelse från mig så är det släktklenoder och arv från mina farföräldrar.
Apropå arv. Vi levde med mina farföräldrars gamla matsalsbord i ett år. Jag älskar det. Han, not so much. Dock så insåg jag att det inte skulle gå att ha en busig 1-åring och ett gammalt vackert bord. Riskerna var för stora. Så sambon fick det
där nymoderna helblanka bordet med skinnstolar till. Asfula. Men asköna. Jag gjorde en "uppoffring". Så jag har en upp på honom. Undra om jag skulle kunna deala bort datorstolen? Den är asful.
Ett annat arv som jag har och som ingen kan ta ifrån mig är min gammelmormor recept på stuvade makaroner. Och det är ett riktigt jäkla svårslaget recept. Så gott att jag lätt kan få i mig en helkastrull. Typ.
Receptet i sig är inget märkvärdigt. Det finns dock en ingrediens som gör all skillnad.
Så varsågoda, gammelmormor stuvade makaroner!
4 portioner
5 dl ideal makaroner
1 liter röd mjölk eller gammeldagsmjölk
1 tsk salt
1/2 tsk muskot
1/2-1 tsk vitpeppar
3-4 msk socker (!!!)
Falukorv, en hel ring.
Servera makaronerna med stekt falukorv. Och lite ketchup
Häll i makaroner och mjölk i en kastrull värm upp mjölken på medelsvag värme.
Häll i salt, muskot och vitpeppar.
Rör om hela tiden då stuvningen snabbt bränns fast i botten.
När stuvningen börjar bli något tjockare så kan du öka värmen till medelhög. Rör om hela tiden. När stuvningen börjar småkoka så sänk till medel.
Jag brukar börja med värmen, 4-5, dvs medellåg värme. Sedan öka upp till 7 bara för att sänka till 5-6.
När stuvningen börjar tjocka till sig så kommer nu hemligheten till fantastiskt goda stuvade makaroner - socker! Japp. Och jag skäms inte ens när jag säger att jag är väldigt generös med det när jag lagar stuvade makaroner. 4 generösa matskedar brukar
åka i. Ibland mer. Smaka av och häll i lite socker i taget tills du är helt nöjd.
Men efter du haft i socker i dina stuvade makaroner så kommer du aldrig sluta. Och du kommer mest troligt att laga det lite oftare än tidigare.
Stek sedan falukorven. Jag tycker om när dem är lite mer än gyllenbruna. Nästan mot det lite hårdstekta hållet. Fast inte knaprigt. Blir helt perfekt till de stuvade mackisarna!
Varsågoda och njut!
skriven
Det var ju väldigt taktiskt av dig att berätta alla dina krigsplaner/taktiker så här! Nu fick du bekräftelse att jag smygläser och dels så är datastolen ej en förhandlingssak! Däremot finns det en himmelsk plats för fotpallen i Narnia! Du har tur att jag älskar dig iallafall! <3