Den som säger att varm choklad hör hemma på vintern har uppenbarligen inte varit ute och grillat i förrädiskt vårväder. Eller sprungit runt, lekt och jagat en minimänniska runt en stor park tills fingrarna domnat bort och tårna varit lika kalla som isbitarna i frysen. Det är för övrigt rena rama istiden i vår frys. Den skulle behövas frostas av ASAP. Så då kan ni ju förstå hur kalla mina stackars fossingar var.
Jag har aldrig sett dottern så trött som när vi åkte hem idag. Hon tvärslocknade i bilen och inte ens mobilen eller babblarna kunde hålla henne vaken. Det har aldrig hänt tidigare. Det största energiknippet fick slut på energi. Så om någon undrar vad
det är som hänt med världsordningen så kan jag informera om att idag var dagen som helvetet frös till is.
Man skulle ju kunna tro att man är rätt så trött på sött och sånt efter en påskhelg. Men se där har ni faktiskt helt fel. Sen är det ju värt att tilläggas att jag har nog aldrig varit så dålig på att äta från påskägget som i år. Tiden har liksom inte
funnits. Och sen ska man ju sova. Så man skulle kunna säga att ha barn är som att gå på diet. För det är knappt så att man äter. Nåt. Alls. Om man inte äter med dottern. Men att äta med dottern är ju en idrott i sig. Jag har nog aldrig hoppat upp
och ned från stolar som nu. Jag skulle så lätt vinna den där stolsleken man lekte på skoldiscot som barn. Där man gick runt ett gäng stolar och så snart musiken tystnade så var man tvungen att sätta sig snabbt på en stol. Och för varje omgång
så togs en stol bort. Minns ni den leken? Inte? Häpp. Jag hade i alla fall vunnit den.
Tillbaka till sött. Jag fick liksom aldrig upp värmen när vi kom hem. Inte energin heller för den delen. Och är det inte sånt man ska få när man hänger i solen? Okej, sidospår igen. Sluta nu!
Så när dottern nattats och jag skållats i duschen så blev det att göra en stor kopp varm choklad och soffläge. Och det var inte vilken varm choklad som helst. Såklart. Utan receptet har tagits från min farmor. Hon med den sötaste tanden. Eller vad
är det man säger ? Sötad tand? Godistand? Söttand? Aja skitsamma. Ni fattar.
När jag var liten och även när min pappa var barn så gjorde hon alltid varm choklad till oss med kakao, socker, vispgrädde och mjölk. För denna magiskt goda dryck äts och dricks i två steg.
På den tiden tyckte jag om choklad under en kort period och farmors varma choklad var det bästa jag visste när jag sover över där.
En kopp varm choklad:
1 matsked kakao
1 matsked strösocker
En skvätt vispgrädde
En kopp med mjölk
För dekoration: ( ej nödvändigt)
Några rutor mjölkchoklad
En skvätt grädde
Värm mjölken i en kastrull och häll i kakao och socker i en kopp. Häll över en skvätt grädde och rör om till en geggamoja. Japp, det var så hon kallade det. Men jag var heller inte så pjåkig när det kom till att uttrycka sig aptitligt.
Denna geggamoja kan man och bör man givetvis äta medan mjölken blir varm. Det smakar typ som kladdkaka. Himmelskt. Och om man mot all förmodan råkar äta upp geggan så får man bara upprepa steg 2-5. Kakao, socker, grädde. Rör om. Inte så svårt va?
Häll sedan den varma mjölken över geggamojan och rör om.
Lägg några rutor choklad i en skål och en skvätt grädde över. Micra 39 sekunder och rör om. Om chokladen inte är smält, micra 30 sekunder till. Sen bör det räcka.
Ringla den smälta chokladen längs glaset eller koppens kant.
Färdig att njutas!
Sen måste jag erkänna att så snart fotona var tagna så vaknade dottern. Och sambon var fast i något viktigt spel. Så i skrivande stund står min magiska varma choklad och blir kall på diskbänken. Och jag ligger i sängen bredvid dottern. Skriver detta
blogginlägg. Och jämför barnvagnar. Och tänker på min inte så varma choklad. Livet som småbarnsförälder.
skriven
Men åh, typiskt att hon skulle vakna precis när du skulle inta soffläge! 😩 Så sjukt barnsligt gott med varm choklad, blev så himla sugen nu!